Lina hage

Inte hade man anat att jag har en alldeles egen stadsdel. Den ligger tydligen i Östertälje och bebos av välbärgade villaägare har jag hört.

Hej då

Nu är jag trött på den svenska sommaren.
 
Jag drar till det finaste stenhuset som finns, tillbaka till Kreta knappt en månad senare. Tänkte bada, sola, läsa och äta gott med mor och far.

Ukulele

Om varken juristkarriären eller skomakeriet funkar så är plan C att starta ett ukuleleband. Jag tänker fina färgkoordinerade scenkläder och handklapp i låtarna. Jag började öva i fredags natt, hade lite ukulelelektion med Viktor. Inte för att han kan ukulele, men är man musikalisk och har sinne för strängar är en liten ukulele ingen match. Det var det dock för mig (att jag gick i musik- och teaterklass i högstadiet och var hyfsat bra på tvärflöjt känns väldigt avlägset idag). Men skam den som ger sig!

Det där gitarrplinket i Rise & shine gör sig fint på ukulele. Och det är bara två toner, vilket visade sig vara cirka en för mycket för mig.

Black Cab var ännu svårare. Men den är en av mina bästa låtar och jag jobbar på det...

Mittemot

Långt upp på Odengatan kan man hitta detta skomakeri, kemtvätt, skrädderi och nyckelservice (vilken mångsysslare, den där Victor).

Och mittemot, några meter längre ner, finns denna skönhetssalong.

I en parallell verklighet där man var lite händigare och mer företagsam hade det kunnat vara lämpliga sysselsättningar. Fast då paxar jag skomakeriet. Skomakare har sedan några år tillbaka varit lite av mitt drömyrke. Det verkar skönt att göra nåt med händerna, åstadkomma nåt konkret i stället för pappersarbete. Och jag har svårt att tänka mig nåt mer praktiskt och användbart än att laga folks favoritskor så att de kan ha dem lite längre i stället för att köpa nytt. Skönt att ha en B-plan om juridiken inte funkar för mig.

Hemslöjden på Liljevalchs

På tal om sevärda saker så bör man absolut pallra sig till Djurgården och se Hemslöjden på Liljevalchs.


Jag var där på vernissagen på nationaldagen, men det var alldeles för mycket folk och intryck för att ta in hela alltet där och då.
 
Bästa delen av utställningen är två tusen löv hopbyggda till träd. Den som ville har fått hämta ut och dekorera och lämna in sitt eget löv och det har såväl dagisbarn, proffesionella konsthantverkare och min mamma gjort.

Jag ska dit igen en regnig dag och insupa hela alltet. Bra jobbat, mamma! Och Maria (som är allmänt grym och redaktör för braiga Zickermans värld) och Hemslöjden!

Hörvärt och sevärt

Mitt bästa radioprogram, Stil, gjorde ett extra bra program, Popkulturens Big Bang, om det tidiga 80-talet. Graffitipionjären Disey var med och massa andra inspirerande människor. Pepp förresten att Kulturhusets gatukonstutställning öppnar snart. Himla fint att de vågar trotsa nolltoleransidiotin.

Och så måste jag också säga att alla borde se Brottet. Dansk kriminalare som är så mycket mer (jag gillar inte kriminalare och mordgåtor egentligen, särskilt inte som det ofta är unga läckra tjejer som är offret). Och så spännande att man dör.



Jag tänker att jag ska se mer på danska serier, kanske Borgen härnäst. Eller bara mer europeiskt och mindre amerikanskt. BBC är ju en början men andra språk och kulturer än engelska lockar. Synd att man är totalamerikaniserad och i princip inte vet nånting om ickeanglokvalitetsserier. Tips nån?

Idlaflicka

Ett av mina alteregon, som inte är så ljusskyggt men ändå lite knäppt, är att jag är idlaflicka sedan tjugoen år tillbaka. Då måste man ibland måla naglarna i idlabollsrött, svida om i tight svart dräkt, få håret inflätat och hoppa runt på alltför mjuka mattor på Centralen och jonglera med bollar. Det är min plikt som idlaflicka i representationsgruppen (vi är rätt så utrotningshotade så jag gissar att jag måste hålla på med det här tills Reinfeldts pensionsålder ungefär, Charleston får dessvärre vänta lite). Om man vill rädda mig från detta hårda öde och känner nån liten flicka som vill träna roligt och utvecklande där alla får vara med får man hemskt gärna sätta henne i träning, här finns mer information.

Minisolsemester

När man bor trångt och mörkt och junivädret låtsas att det är mars (läste i tidningen att det var varmare på julafton än igår, wtf vädret?!) undrar man varför man inte alltid kan få vakna till den här utsikten med strand hav och palm.

Här bodde vi tillsammans med gathundarna (Melani apartments hette stället, det rekommenderas, ligger i utkanten av Chania). De kom ner och drack vid floden som rann ut på stranden. Den floden var ett äventyr att korsa, kall och stark ström, för att komma till bästa delen av stranden.

Närmsta grannen förutom havet.

Kreta är finfint i maj. Lagom varmt, inte så många turister, och lummigare än senare på sommaren när allt är sönderbränt.

Det låg fortfarande snö på bergen.

De här lila träden (och apelsinträdet såklart!) tyckte jag var himla fina.

Kanske var de Kretas motsvarighet till syrén, de började blomma över i slutet av maj.

Hotellägaren var slapp och gullig. Ena dagen delade han ut väldoftande blommor till alla kvinnliga gäster, nästa dag var det männens tur.
Dieten bestod mestadels av tomater, feta och oliver. Lite öl slank också ner.
Och frukt och grekisk yoghurt till frukost.



Dagarna ägnades åt att sola, bada, läsa och vila i skuggan.
Och på kvällarna promenerade vi till hamnen bredvid.




Bra semestersällskap hade jag också. Om man åker till Kreta och har möjlighet att besöka Chania ska man absolut göra det. Där finns en superfin hamn med mysiga gränder bakom i den gamla staden (och massa turistbutiker och hippieklädbutiker och några fina butiker med lokalt hantverk, där hittade vi blå handdrejade skålar till studentpresent till lillasyster).




Och en gammal fin fyr. Det här fotot får mig att tänka på finaste muminboken Pappan och havet. Och hemtentan jag skrev om den (tolkad som kritik av kärnfamiljen, äktenskapet och en skildring av manlighet i kris) på tåget hem från Skövde och två timmar innan vi skulle till flygbussen. Det var synd att det blev så slarvigt på en sån fin kurs, Mumin med mera, 7,5 hp. Bästa högskolekursen ever!

Fatta att ha en vinodling till tak på sin veranda. Och en tuff turkos moppe att tuffa runt på.
Och vågor att hoppa i varje dag.
Det känns som att föräldrarna har uppfostrat/manipulerat/lurat mig till att älska Kreta. Hoppas jag kommer tillbaka dit snart. Skulle vilja se hur det är där i september. Turistlågsäsong och inte så varmt att man blir alldeles däst är bästa solsemestertiden tycker jag.

Street art in Chania

Jag blev glad när vi kom fram till Chania och redan från bussen såg att det fanns ganska mycket gatukonst.

Flera stenciler.

Nån som vet vad detta betyder?

Den här blir jag inte heller helt klok på. Slår polisen nazzen, eller är det polisen som är nazist? Eller är alla samma skrot och korn?

Hm hmm...

Den här var i alla fall min favorit, skönt att den återkom på många ställen och trevligt med saker man förstår.