Aprilväder

Den här bilen promenerade vi förbi i fredags. Det var en himla fin dag. Idag är det kallare och det är förkylning i faggorna. Ena stunden sol, nästa ösregn utblandat med slask, sen kallt och ruggigt i luften. Och jag har massa beslut att fatta och pappersarbete att göra. Att det ska vara så sabla krångligt att söka ting! Jag så ofokuserad och omotiverad till allt när jag inte vet vad som ska hända. Och lika ombytlig som aprilvädret. Ena sekunden känns det som enda lösningen att läsa en distanskurs om det postsovjetiska ryska samhället med webbkameraseminarier - vilket straff! Bara för att jag ska hinna få betyget till sista ansökningsdag. Sen visar det sig att jag har på mig till sista kompletteringsdag. Då vill jag ju läsa maskulinitetskursen så klart. Eller genus och sexualitet på socialantropologiska institutionen. Eller kanske Helighetens döttrar: myter om kvinnor och gudinnor? Decisions, decisions...

Hermes och Rummikub

I söndags stod jag och väntade på 43:an vid den här stiliga cykeln.

Sen åkte jag hem till föräldrahemmet och åt våfflor och spelade Rummikub och njöt av himla fint vårljus. Sen började journalisterna ringa och allt blev hysteriskt.

Igår lämnade jag in min examensansökan (juristexamen!) och idag börjar jag plugga mumin och maskuliniteter.

Pärs

Det är helt surrealistiskt att prata i telefon med ekot-rösten. Det är ju fel, den ska komma från radion. Och jag som inte ens kan prata inför tio personer utan att bli nervös och tappa all skärpa (det skrivna ordet känns mer som mitt än det talade). Men jag tror ändå att det blev 1-0 juriststudent vs. justistieråd. Göran Lambertz lät som en tönt och jag var saklig (nästan som en jurist, hej juristexamen!) och sa inte att gubbarna i HD borde skjutas. Det får man vara nöjd med. Och det viktigaste av allt, att frågan om 33,9 % friade våldtäktsåtalade - jämfört med 22 % år 2006, och 5 % i snitt i övriga brottmål - får uppmärksamhet. Hoppas en professor skriver en debattartikel. Hoppas Högsta domstolen får mycket kritik. Då kanske inte alla timmar och tårar som gick åt till uppsatsen var helt förgäves.

Gårdagens toaklotter

Det enda overkliga med GTA är att människor visar civilkurage.


Jag vet inte om jag håller med om citatet ovan. Dock är det trevligt att kika i en snygg-spegel inför kanske sista seminariet någonsin på juristlinjen (särskilt när man egentligen ser ut som ett miffo med ett öga rött och en knarkpupill). För nu har jag opponerat klart och lämnat in slutliga versionen av uppsatsen. Kan plocka ut ett stycke juristexamen när jag vill. Och så har det blivit vårvarmt på riktigt lagom till när jag och Lisa blev klara. Ljuva liv.

Regnbågshinneinflammation

Vackert namn på läskig åkomma. Spenderade förmiddagen på ögonaktuen idag och fick diagnosen irit, eller inflammation i regnbågshinnan. Fick två sorters ögondroppar som ska tas hela åtta gånger om dagen. Den ena är inte att leka med. Den förlamar pupillmuskulaturen och vidgar pupillen så jag ser konstant knarkig ut på ena ögat och ser suddigt på nära håll (men bättre det än att iris växer fast i hornhinnan när inflammationen läker ut, det kan tydligen hända annars). Perfekt timing till opponeringen på uppsatsen imorgon. Ska man satsa på piratlapp för pondus eller på att se ynklig ut så att opponent och examinator är snälla?

Jag är mestadels väldigt frisk och tar det egentligen alldeles för för givet. Det ska man ju vara tacksam för. Men varför måste jag alltid få knäppa sjukor som gör att jag ser konstig ut när jag väl blir sjuk? Ingen jag känner får blodblobb i ögat som tar en månad innan den går bort. Och för tre år sedan fick jag nån variant av påssjukan (den vaccinerade man sig ju mot i sexan!) och såg ut som en korsning mellan hamster och Peter Harrysson i nästan en vecka.Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Extrem fåfänga eller bara otacksamhet för att jag oftast är frisk som en nötkärna. Jag tänker att om det här inte går över snart så får piratlapp bli vårens fluga.

Rött, blått, gult och grönt

Jag matchar mitt röda onda öga med nya röda hörlurar och gamla skrynkliga chilifrukter. Och så äggulegula naglar, blått virkat mobilfodral och vårgröna tulpanstjälkar på det.

Chilifrukterna har suttit på plantan, som vi sådde för två år sedan av fröna från en vanlig konsumchili, och torkat sen i höstas. Vi hade redan skördat så sjukt många chilis (de är superstarka så de går inte åt så snabbt) och jag tyckte de var fina på plantan.

Födelsedagstulpanerna som aldrig levererades.

Det har skett nån slags jungfrufödsel här. Både purple flash och konsumchilin har fått frukt.

Det utdelades stränga order om att inte pollinera (de är ju knäppa som blommar så tidigt - hur ska de orka frukt utan sommarsolen?) som mig veterligen åtlyddes. Ändå har de frukt nu. Är chilis självpollinerande? Eller är det en ärkeängel som har stigit ner och skakat om dem?

Ett öga rött

Det har hänt igen, jag har fått ett rött öga. Sist höll det i sig i över en månad. Har ingen lust alls att agera Quasimodo i en månad. Dessutom gör det ont den här gången. Tror inte det är samma sak som sist. Det bröt ut sista dagen med uppsatsen, efter väldigt många timmars stirrande på datorskärm. Blev bättre efter inlämning och härliga lediga dagar på Lisö. Men när jag skulle sätta mig och läsa uppsatsen jag ska opponera på (också på skärm) började det göra ont och bli rödare igen. Månne det vara uppsatsrelaterat? Går det över efter nästa veckas seminarier?

Jag blir galen!

Siamesiska champinjoner attackerar och rödlökarna rymmer när jag försöker laga mat.

All work and no play makes Lina go something something...

Varför kan jag inte bara skriva klart? Jag önskar att jag var en skrivmaskin (helst en mintgrön en). Rassel rassel rassel, pling! Då skulle jag skriva att HD är ett gäng gubbar som borde skjutas, snart vill de väl inte bara fria alla våldtäktsmän utan även kriminalisera att bli våldtagen. Fast jag skulle formulera det så smart och smidigt att alla skulle tro mig och uppsatsen få AB ändå. Om jag bara var en skrivmaskin...

Framtidsplaner

Just nu är det bara uppsatsen som gäller. Den är i mina tankar dygnet runt och jag sitter minst tio timmar om dagen och brottas med statistiken och försöker strukturera mina tanker och skriva klart. Jag är lite rädd att jag håller på att bli galen och gå in i en uppsatspsykos. Men nu är det faktiskt bara en vecka kvar (paniken och lättnaden i det!).