Idlaflicka

Ett av mina alteregon, som inte är så ljusskyggt men ändå lite knäppt, är att jag är idlaflicka sedan tjugoen år tillbaka. Då måste man ibland måla naglarna i idlabollsrött, svida om i tight svart dräkt, få håret inflätat och hoppa runt på alltför mjuka mattor på Centralen och jonglera med bollar. Det är min plikt som idlaflicka i representationsgruppen (vi är rätt så utrotningshotade så jag gissar att jag måste hålla på med det här tills Reinfeldts pensionsålder ungefär, Charleston får dessvärre vänta lite). Om man vill rädda mig från detta hårda öde och känner nån liten flicka som vill träna roligt och utvecklande där alla får vara med får man hemskt gärna sätta henne i träning, här finns mer information.