Glödlampskonspirationen

Igårkväll såg jag den här dokumentären (som bl a Annika tipsat om och Jonatan Unge i Tankesmedjan tog upp). Om att man tillverkar saker som går sönder ("planerat åldrande") för det är "bra för ekonomin" - för att vi ska konsumerameramera. Jag får ont i magen när jag tänker på sånt här, hur destruktiva och dumma vi människor är, i alla fall i rådande system. Som den kloke franske konsumtionskritikern och nationalekonomen Serge Latouche uttryckte det: "Den som tror att oändlig tillväxt går att förena med jordens ändliga resurser är antingen galen eller ekonom." Ändå var dokumentären tvungen att visa stridsvagnar och militärparader (vad de nu hade med glödlampor att göra?) i samma klipp som man berättade att i planekonomin i Sovjet tillverkade man minsann glödlampor som höll rekordlänge. Det är som att det är för farligt att ens tänka sig ett alternativ till hur vi lever och verkar idag.

Tur att jag hade virkningen att klamra mig fast i när ångesten krafsar i magen (för att jag och du och nästan alla deltar i det här). För det är nåt subversivt i att göra långsamt själv i stället för att köpa, slita och slänga. Och om jag inte kan laga min skrivare så kan jag i alla fall fixa det textila. Och sen idag så började mitt zoomobjektiv att fungera igen som genom ett mirakel. Så slapp jag slänga och köpa nytt just idag. Tror jag virkar lite mera i stället.