När vi precis hade träffats och Viktor pratade om att han skulle till landet trodde jag att stället hette Lisa. Konstigt namn tänkte jag. Fortfarande vet jag knappt var Lisö ligger, trots att jag regelbundet kollar upp vet jag inte mer än att man tar pendeln till Ösmo och sen två bussar. Fast jag gillar't, särskilt i ljuva maj när det är så grönt att det sticker i ögonen och allt blommar.
När hängbjörkarna har små ljusgröna blad och solen glittrar i vattnet är det så fint att man nästan går sönder.
Då kan man lätt stå ut med att fingrarna blir kalla i vinden och läskiga insekter och avsaknaden av vattenklosett.
Man kan promenera.
Dricka vin som smakar lite svartvinbärssaft i kalasglas och se på film (The Station Agent och Far from Heaven, upptäckte nygamla trevliga Patricia Clarkson).
Grilla god mat (på Lisö är till och med resterna i slasken fina).
Efter två dagar på Lisö är jag såhär glad och pigg. Och nästa gång vi åker åt kanske man nästan kan bada!
No comments:
Post a Comment