Aftonen började med piffande och fixande (man vet att det är fest när man måste tejpa fast klänningen i behån) och en liten tvättmedelskatastrof på vardagsrumsgolvet. Sen bar det av i ilfart till Marcus i Sjöstaden. Vi skulle göra vegetarisk lasagne.
Alla var djupt koncentrerade och engagerade i lasagnelagandet. Det blev mat till ett helt kompani.
Sen dog vi lasagnedöden (det var extra allt: massa chèvre, pumpa, spenat, vitsås, keso, champinjoner, zucchini och tomater) och satt och pratade om och funderade på viktiga saker. Det var mycket juridik och medicin, lite Knausgård och Ruben Östlund och lite livet.
Sen bjöd Tore på rumänsk plommonsprit. Och så var det dags att bege sig till nyårsfesten. Jag fortsatte skjuta upp beslutet om vart ända till sista sekund på Slussen. Då slank jag av gröna linjen och bytte ensam till röda. Synd att det är så långt mellan Kristineberg och Bredäng. Jag hade verkligen velat hinna båda och vara med alla på tolvslaget.
Fast egentligen är tolvslaget rätt överskattat. Klockan blir ju tolv varje dag. Och alltid ska det vara så förbenat kallt - till och med i år när det knappt har varit under noll grader någon annan dag. Man kan varken hålla i eller dricka bubblet. Gott nytt år på det.
Det blev iallafall en hemskt rolig fest sen. Det känns som att december har varit ovanligt festlig och dansant, bästa sen sommaren eller kanske nästan bästa i år.
Det bästa med hemmafest är att man får välja musiken helt själv. Bara de bästa indiedängorna, från bästa tiden i ens liv, låt på låt på låt. Klart man vill dansa då. Och bygga pyramider.
Till sist var allt suddigt och klockan var nästan fem. Då var det dags att ta sig hemåt, ett litet äventyr i sig.
No comments:
Post a Comment