Gott nytt år!

 Nu är det nyårsafton! Då får man ha guld och prickigt. Och förrförra årets klänning.

Jag är pepp trots att det rör sig om årets hetsigaste afton (om än mindre ångestladdad än julaftonen) och jag egentligen uppskattar spontanfestligheter mest. Igår beslutade jag att inte besluta om var jag ska skåla in det nya året. Följa med den crashade herrmiddagen till en fest eller kyssa Viktor på tolvslaget på en annan fest med annat folk.

Tur att det är nästan ett dygn kvar (tjugotre timmar och nio minuter närmare bestämt). Och tur att än är man inte gammal för fulbubbel (det bästa). Och tur att det är guld när jag inte har tålamod och kladdar av nagellacket överallt.

God fortsättning!

God fortsättning är nog min favoritartighetsfras. Det kan ju syfta på lite vadsomhelst (lycka till med tentaplugget eller att färdigställa din c-uppsats, ha det skönt i Thailand eller hoppas du får några sköna slappa dagar - för att ta några exempel) och implicerar att den kritiska fasen av julen är överstökad.

Den här julafton var helt okej, om än inte helt änglalik, jag var inte heller helt änglalik. Skönt att vi äntligen har dragit ner på antalet klappar, och att vi fick flera teaterbiljetter (Svansjön, Misantropen och Hair). Lite tungt att upprepa snapsar och frossandet i svårsmält mat två gånger (först med egna familjen + faster & kusiner + farmor & farfar, sen med Viktors familj & deras vänner). Det var första gången med snapsar och jag smakade finsk kålrotslåda, alltid lär man sig nåt.

De här östtyska träänglarna är så himla fina (mamma samlar på änglar). Jag har ett par i öronen. Tvärflöjtsängeln är jag.

Nu är pizzan, ölen och panikvirkningen färdig. Dags att ge sig ut i juldagsnatten. God fortsättning!

24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden

1. Återseende med gamla goda vänner från juristlinjen, nästan alla från kärngänget samlade en kväll över några öl.

2. SCUM-manifestet på Turteatern (se den för bövelen!).

3. Det Vackra Livet på Debaser Medis. Delad första plats med Pulp på Way Out West för årets bästa konsert . Och första gången någonsin som jag stått längst fram och sett allt (inte bara i bästa fall en musiker i taget genom att balansera på tåspetsarna och kika mellan högresta huvuden och axlar). Synd att resten av publiken var så avslagen att de bara spelade sex låtar, tur att de hann Det Vackra Kriget. Och så upptäckte jag braiga Francis som var förband.



4. Två sjukt roliga utekvällar förra helgen på Slakthuset och Debaser. Dansa i timmar och dansa med Viktor för ovanlighets skull. Kultur + klubb = succé tydligen

5. Lilla julafton i torsdags med Linus, Linn, Lisa och Marcus. Så himla fint att fira jul som inte är en pärs och inte alls norénsk. Där man slipper laga och äta äcklig köttig julmat. I stället kan man koncentrera sig på dadlar med chèvre och glögg och rödvin. Mindre överflöd och mer gemensamt med folk som man har valt att hänga med och som går att prata med.

21. Berätta om någon som du älskar

Jag är så kär i dig att jag nästan börjar gilla Kent bara för att det är du som spelar.

Meningen med arbetet

På tal om drömmen om sex timmars arbetsdag och synen på arbete och livet och sådär, så handlade senaste Filosofiska rummet om Meningen med arbetet. Det var en intressant och bra diskussion. Hanna brukar för övrigt skriva klokt om att jobba och downshiftning och hålbar livsstil. Karin också.

Jag tänker ganska mycket på sånt här. Vad vill jag göra egentligen? Ändå är jag rädd att jag kommer hamna i ekorrhjulet av bara farten, nu när jag ändå snart har en juristexamen och alla runt omkring startar karriären. Man får passa på att njuta av det sista av studietiden och av sex timmars arbetsdag på praktiken och se vad som händer sen.

14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

Det här fotot tog Micaela av mig på 2007 års längsta dag. Vi hade gått och gått och gått utan att riktigt veta vart vi var på väg (som vi fortfarande gör ibland), tror att vi hamnade i Sjöstaden. Jag brukar tänka att det här är det bästa - som i bästa timingen och den perfekta spontankompositionen - som nånsin har tagits, i alla fall på mig. Alltså jag kan inte dansa tåspetsbalett eller gå på lina och är faktiskt inte alls så graciös. Ändå fångade hon mig mitt i språnget, mitt i fönstrets cirkel och i mitten av korset av speglingen av huset bakom.

I övrigt tänker jag att 2007 var väldigt längesen, att jag var mindre och lite knubbigare då. Och så mycket yngre. Det var efter gymnasiet men före juristlinjen (som började den hösten). Före Viktor och före flytta hemifrån till lilla lägenheten i Bredäng. Och så tänker jag att det är tråkigt att man inte gör sånt som att ströva runt och hoppa och fota så ofta längre. Tråkigt att man inte har tid med det.

Det här var fjortonde dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.

Det Vackra Livet

 
Lussebulle, glögg och Det Vackra Livet (pepp inför lördagens spelning). Ligga i soffan i någons knä. Det behövs inte så mycket mer.

Fin avslutning på Lucia. Som jag kände förvånande starkt för i år. Det är trots allt finaste högtiden och den är egentligen inte så religiös, mest knäpp och ljus och vacker mitt i mörka hemska vintern. Gick till och med till Eriksdalsbadet med Tove och Agnes och såg Lucia bli dragen över en bassäng i en båt. Och konstsimsluciatåg! (tärnorna simmade som krabbor) Fast nästa år satsar jag nog på hårddrillade Adolf Fredrik-barn som sjunger rent och håller sig till konservativ fin körsångsrepertoar. Vanliga småbarn är kanske gulliga, men alla vill ju vara tomtar och de kan inte ens texten. Vita särkar, levande ljus och minst fyrstämmigt ska det vara. Annars så kan man lyssna på Det Vackra Livet.

11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut

Jag lever ganska mycket i nuet och är rätt så realistisk av mig. Har inga storslagna framtidsdrömmar egentligen. Fast jag har ändå valt vissa saker (exempelvis juridikstudierna) med ett längre perspektiv i sikte. I framtiden vill jag nog inte ha världens roligaste jobb. För jag drömmer om sex timmars arbetsdag, och då menar jag för alla. Det, och att den politiska diskussionen slutar handla om den egna plånboken och rut och rot och allmänt elände (era jävla nöt, fattar ni inte att det inte är det politik handlar om?!). Jag drömmer om att vi ska sluta nedmontera välfärden och inser att vi måste ta hand om varandra och miljön och inte jaga evig tillväxt och ständigt nya produkter och prylar på andras bekostnad. Att folk ska drömma och ha framtidsvisioner som handlar om mer än bara en själv och det fina huset man ska ha. Och världsfred... (för jag inser att de drömmarna låter ungefär lika löjliga som world peace i en skönhetstävling, jag som hävdar att jag är realistisk).

Men på ett personligt plan så är det på riktigt sex timmars arbetsdag. Ha ett helt okej jobb där jag känner att jag gör nåt bra men får tid och kraft över till allt annat jag vill hinna med. För det är så jag ser på jobb. Det där andra är förhoppningsvis Viktor ("störtkär framgångsrik medelmåttejurist" som Maria så fint uttryckte det). Och vänner som man har massor av roliga projekt och äventyr på gång med. Jag vill skapa saker och vara kreativ (fast bara för min egen skull). Och så hoppas jag att jag lär mig baka. Och får resa och se lite mer av världen. Och så vill jag ha en solig balkong (inget jävla hus och ingen jävla volvo och ingen vovve, jag gillar inte djur) där våra chiliplantor frodas. Någonstans i Stockholm i söderort (i bästa fall inte alltför långt ut). Sådär typ. Det är inte så storslaget. Men jag tänker att det kanske är så man håller sig lycklig. "Hoppas på det bästa men vara förberedd på det värsta", som en annan Lina sa. Ungefär så.

Det här var elfte dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.

Lussebullebak

Jag är som sagt ingen bakerska, är mer för att laga mat. Men idag gav vi oss ändå på att baka lussebullar alldeles själva. För första gången i våra tjugofemåriga liv. Vuxenpoäng på det... Nähänä. Starten var lite nervös, vågade inte lita på fingertoppskänslan till degspadet. Termometern är min bästa vän i köket. Den räddar från stora och små katastrofer och garanterar perfekta söndagsstekar varje gång.

Sen skulle man arbeta ihop till en smidig deg, läget fortfarande under kontoll och så får man en jäspaus. Pust.

Och degen var som en dröm att knåda, smidig och fin utan att mer mjöl behövdes. Inte alls som mina mardrömsminnen av tidigare bakförsök med klet som fastnar i fingrarna och blir mer och mer kletigt ju mer man kämpar och knådar (med mellansyster bakmästarinnan bredvid, som tämjer vilken deg som helst och får den att spinna och bli fin, vilket nederlag). 

Viktor visade sig ha dolda baktalanger, hans kusar blev fina och jämna. Han bakar med finess och omtanke, själv satsar jag på särprägel (mina barnsliga klumpiga ojämna syns i bakgrunden utanför fokus).

Lycktligtvis är jäsning lika utslätande förskonande som botox, lagom till penslingen var mina nästan lika fina.
Sen får man grädda och glögga.

Nästa gång blir det två plåtar, de svällde ihop.

Men jag är ändå sjukt nöjd. Kanske är jag inget hopplöst bakfall ändå. Får helt enkelt satsa på att vidareutveckla särprägeln och ta hjälp av Viktors finess när det behövs...

Talkörer och frusna tår

Inga rasister på våra gator. Eller jo just ja det har vi ju, och i riksdagen också (och tydligen på Debaser Slussen, det känns om möjligt ännu läskigare) och det äcklar mig. Klart man går ut och protesterar. Arm i arm med Micaela mittimellan talkörerna. Och så fryser man nästan tårna av sig. Men det kan det vara värt och man tinar ju upp på fika med Daniel efteråt.

9. Berätta om en av dina favoritlåtar

Jag är alldeles för velig för att kunna välja en favoritlåt. Dessutom är musik krångliga grejer som gör en självmedveten eftersom det kan säga så mycket om en person. Jag tänker ibland att jag inte lyssnar på musik lika mycket och på samma sätt nuförtiden. Det var annorlunda när man var trulig tonåring med blandband. Ändå har musiken aldrig nånsin varit mer tillgänglig  (utom Beatles då, och om man ska välja en favoritlåt måste det nästan vara med dem - å andra sidan är det orimligt att bara välja en enda av dem). Så ska man välja en favoritlåt måste den vara gammal, från tiden när musiken betydde som mest. Och troligen blir det Björk, och i så fall blir det troligen Jóga.



Jag minns det enda riktigt fina på första festivalen, Björk på Arvika. Och att jag delade med mig av Björk några år senare till en tonårskärlek i Frankriket (och sen senare till Viktor såklart). Och där köpte jag hennes videos på dvd och inspirerades av dem resten av gymnasiet. Och sen förra året blev jag och Maria bjudna till Island. Jag som drömde så om att åka dit när jag var liten. Fast Björk var ju såklart inte där, i stället hade de Yoko Ono i en knäpp reklamvideo som vi skulle inspireras av.

Och eftersom jag är så velig måste jag nämna några bubblare också: Life on Mars?, I'd Rather Dance With You, Dansa, fastän, Final Say, Black Cab och Cobrystyle (den sista bara för att man måste våga nämna i alla fall en skämslåt)

Det här var nionde dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.

6. Berätta om bloggarna du läser

Jag läser periodvis många många bloggar, alldeles för många för att hinna följa ordentligt. I spalten till höger finns en ganska utförlig lista. Jag tänkte bara nämna tio som sticker ut och som jag blir extra inspirerad av. Utan inbördes ordning:

Karins konstgrepp för att hon är galet rolig, tar upp viktiga saker och inspirerar med snyggt skapande.

Karkki för snygga foton och stilleben, loppisfynd, färgglada outfits och livad stämning.

Annicka Bäckström för att hon är så duktig och kreativ. Den tjejen verkar kunna allt (virka, rita, pyssla, webbdesigna...) och har dessutom snygg ljusrosa rymdfrisyr.

Mina två bästa modebloggar är Calivintage och Style is style för deras egenart och att lejonparten är vintage.

Hilda Grahnat tar de snyggaste mest inspirerande fotona på loppisfynd och annat stiligt.

Gatukonst.se måste nämnas också, för de håller fanan högt och blåser liv i stackars nolltoleransStockholm.

Karen Barbé är en textildesigner i Chile som gör sjukt snygga grejer och tar fina foton.

Hannas Virrvarr skriver tänkvärt och inspirerande om kreativitet, hållbar livsstil, loppisfynd och annat viktigt.

Zickermans Värld är nog det mest inspirerande och peppiga som finns (och grymma bästa Maria är redaktör). Man kan behöva både en och tio påminnelser om att det finns andra sätt än att bege sig till närmsta varuhus för att fixa biffen och pimpa hemmet, gatan och tillvaron i största allmänhet.



Det här var sjätte dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.

Idag känns det extra kul att ta del av allas bloggtips. Jag har redan hittat en handfull nya spännande inspirerande personer som jag vill följa. Fast det är farligt det där, jag kan lätt scrolla bort en hel timme bland vackra foton och fina  fragment ur folks liv. Och då blir det ju ingen tid över för mig att skapa nånting (det är samma sak med att blogga, att man slösar masa tid på att dokumentera i stället för att göra mera).

5. Berätta om vem du var för ett år sedan

För ett år sedan var jag ungefär samma person som nu minus ett års erfarenheter. Jag hade precis börjat den viktiga mardrömskursen allmän rättslära och lyckats bli lottad i samma grupparbetesgrupp som Linus och Marcus (av över trettio blev det vi tre vänner med för juristlinjen ovanliga gemensamma åsikter, värderingar och världsbilder, vilken himla tur). Och jag hade precis börjat hänga med några nygamla juristbekantskaper. Tur att det slumpade sig så, i somras var vi på Way Out West tillsammans.

En viss skillnad var att jag var på andra sidan tjugofem. Och riktiga livet, fortsättningen efter studietiden, kändes mycket längre bort. Jag valde specialkurser och velade mellan arbetsrätt och straffrätt och det slutade med att jag valde kurser med professorer som jag trodde var vettiga. Stockholm var vitt, kallt och tyst (fast ärligt talat uppskattar jag årets milda långa höst). Och vi julpyntade chiliplantorna. Det var första julen med Viktor och första året som sambos. Att flytta ihop var nog ett av de bästa besluten i mitt liv (förutom att dra hem honom den där försommarkvällen på gamla Trädgården då).

Förra året var året jag insåg att jag visst kunde ta hand om krukväxter. Och vi började odla på våra mörka smala fönsterbrädor.

Det var även redan förra året som det plötsligt blev roligt och viktigt att vara i skogen och plocka svamp.

Men ja, egentligen samma person som nu. Det ska bli spännande att se vem jag är och vad jag gör nästa år.

Det här var femte dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.

Skoningslös

Sedd på väg till Svea hovrätt i tisdags.

Pannkakstårta

I torsdags fyllde mellansyster år. Vi hade litet firande i föräldrahemmet. Det vankades en smarrig kikärtssoppa som jag måste prova att laga (kikärtor, pasta och krossade tomater är vår basföda, kan vara spännande att variera).

Och pannkakstårta! Med hallon och turkisk youghurt. Nam nam. Akademibokhandeln har så fint presentpapper (det svartvita). Paketet från mig innehöll Liv Strömquists nya.

Mammas mini bonnet har fått gulliga knubbiga röda frukter lagom till december, nästan som en julprydnad. Synd att våra mini bonnets fick löss och gick till nödslakt. Ser fram emot att försöka igen nästa år.

3. Berätta om din bästa vän

Jag har ingen bästa vän. I stället har jag flera människor som betyder mycket för mig på olika sätt, ingen nämnd ingen glömd. Igår kväll tog jag några öl med gamla vänner från juristlinjen. Vissa känner jag närmre och umgås intensivare med än andra (och jag har ju andra vänner som egentligen är mer renodlade nära vänner). Det beror ju också på var man är och vad man gör för tillfället. Just nu är det jag som är lite isolerad på Citykammaren på Kungsbron. Jag saknar att matlådeluncha i Sexan i Södra husen (trots att det är tjugo minuters kö till micron och omöjligt att hitta sittplats) och att hänga med blaskigt pressbyrånkaffe på rasten på föreläsningar och gnälla över högervridna professorer som säger att allt viktigt är en rättspolitisk fråga och därmed inte juridik och således inget vi ska tänka på eller ifrågasätta.

Snart är vi alla klara och borta från universitetet (utom Stina som jag vet kommer forska, så smart och tänker så mycket att hon nästan blir galen, det sista sa hon själv när vi hade vår studiecirkel med grymmaste namnet Den hårda kärnan) och vem vet vad som händer då. Men jag är så enormt tacksam för att jag träffade så bra folk på linjen. Det är tveksamt om jag hade hållit ut och blivit klar om det inte varit för dem (förresten hade jag inte ens hoppat på juristlinjen om inte Carina hade övertalat mig). Folk att dela frustrationen över att så mycket var så snevridet och att ingen annan verkade ifrågasätta med. Och folk att dela betygshets, tentaångest och utmattning med. Jag tror att jag hade hoppat av, dött eller blivit indoktrinerad och fogat mig in i ledet om det inte vore för dem. Och nu är det skönt att ventilera framtiden och det omöjliga och viktiga i att vara i rättssystemet. Eller bara jobba som jurist - eller inte.

Jag uppskattar verkligen vardagsvänskaper (och inte minst att vara vuxen och få välja själv vilka i sin vardag som man tar till sig och vilka som man bara behöver vara artighetstrevlig med). Det enda farliga är att man blir så lat och dålig på att hålla kontakten när det kräver mer ansträngning. Men ölen igår kväll kändes så himla värd att styra upp. Och juristlinjen kändes också värd blodet, svetten och tårarna - det var ändå genomförbart. För jag träffade ju er.

Det här var tredje dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.

1. Berätta om dig själv

Jag är Lina och 25 och född och uppvuxen på Söder i Stockholm (utom ett vilset och bitvis eländigt gymnasieår i Frankrike). Nu bor jag på Norrmalm i en liten studentlägenhet med min kille. Fast vi längtar till söderort och mer utrymme och ljus och natur. Och kanske en balkong om man får drömma.

Jag har pluggat genusvetenskap och har snart en juristexamen. Jag är arg på domstolsverket eftersom de inte tycker att genus är en viktig kunskap när man ska söka tingsmeritering. Det har gjort att jag har pluggat lite kriminologi också. Vissa dagar vill jag jobba inom rättsväsendet och andra dagar tycker jag bara att juridik är tråkigt.

Jag har varit idlaflicka nästan hela livet som jag minns, tjugo år. Idla är en slags gymnastik med och utan bollar. Tänk inte handvolter och spagat utan mer gammaldags morgongymnastik kombinerat med modern dans fast inte så artsy. Jag kan iallafall jonglera med tre stora bollar. Andra oväntade talanger är virkning och tv-spel (fast det senare är jag inte så bra på men jag jobbar på det). Och så är jag bra på att göra ingenting och bara hänga och ta det lugnt. Och på att somna och sova.

Jag är storasyster och ganska allvarlig och duktig av mig. Jag får inte sällan höra att jag är blyg. Det är nog så att jag tänker innan jag pratar bland folk jag inte känner. Och så tänker jag väldigt mycket, analyserar och ser komplexiteten och nyanserna och alla olika perspektiv. Då kan man ju inte alltid uttala sig.

Favoritfärgen är rött och jag älskar Beatles sedan barnsben, nåt som jag har gemensamt med Viktor (tips: Noel Gallaghers nya, massa fina Beatlesblinkningar). Dricker helst öl och har hellre klänning än jeans. Kollar mycket på tv-serier, helst minst tre avsnitt åt gången. Bästa nånsin är The Wire fast på ett mer personligt plan är det Six Feet Under och Mad Men. Och så lyssnar jag på minst tjugo podcaster i veckan, radio är det bästa som finns! Två personer jag beundrar är Johanna Koljonen (P3 Kultur var bästa radion nånsin, hon fick mig att köpa en PS3a och intressera mig för tv-spel bara för att jag ville uppleva fantastiska Heavy Rain - och börja se Friday Night Lights) och Liv Strömquist (världens smartaste och roligaste som kan förklara allt svårt och viktigt så alla förstår och skrattar). Och det var väl det.

Det här var första dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.