Jag har ingen bästa vän. I stället har jag flera människor som betyder mycket för mig på olika sätt, ingen nämnd ingen glömd. Igår kväll tog jag några öl med gamla vänner från juristlinjen. Vissa känner jag närmre och umgås intensivare med än andra (och jag har ju andra vänner som egentligen är mer renodlade nära vänner). Det beror ju också på var man är och vad man gör för tillfället. Just nu är det jag som är lite isolerad på Citykammaren på Kungsbron. Jag saknar att matlådeluncha i Sexan i Södra husen (trots att det är tjugo minuters kö till micron och omöjligt att hitta sittplats) och att hänga med blaskigt pressbyrånkaffe på rasten på föreläsningar och gnälla över högervridna professorer som säger att allt viktigt är en rättspolitisk fråga och därmed inte juridik och således inget vi ska tänka på eller ifrågasätta.
Snart är vi alla klara och borta från universitetet (utom Stina som jag vet kommer forska, så smart och tänker så mycket att hon nästan blir galen, det sista sa hon själv när vi hade vår studiecirkel med grymmaste namnet Den hårda kärnan) och vem vet vad som händer då. Men jag är så enormt tacksam för att jag träffade så bra folk på linjen. Det är tveksamt om jag hade hållit ut och blivit klar om det inte varit för dem (förresten hade jag inte ens hoppat på juristlinjen om inte Carina hade övertalat mig). Folk att dela frustrationen över att så mycket var så snevridet och att ingen annan verkade ifrågasätta med. Och folk att dela betygshets, tentaångest och utmattning med. Jag tror att jag hade hoppat av, dött eller blivit indoktrinerad och fogat mig in i ledet om det inte vore för dem. Och nu är det skönt att ventilera framtiden och det omöjliga och viktiga i att vara i rättssystemet. Eller bara jobba som jurist - eller inte.
Jag uppskattar verkligen vardagsvänskaper (och inte minst att vara vuxen och få välja själv vilka i sin vardag som man tar till sig och vilka som man bara behöver vara artighetstrevlig med). Det enda farliga är att man blir så lat och dålig på att hålla kontakten när det kräver mer ansträngning. Men ölen igår kväll kändes så himla värd att styra upp. Och juristlinjen kändes också värd blodet, svetten och tårarna - det var ändå genomförbart. För jag träffade ju er.
Det här var tredje dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.
Snart är vi alla klara och borta från universitetet (utom Stina som jag vet kommer forska, så smart och tänker så mycket att hon nästan blir galen, det sista sa hon själv när vi hade vår studiecirkel med grymmaste namnet Den hårda kärnan) och vem vet vad som händer då. Men jag är så enormt tacksam för att jag träffade så bra folk på linjen. Det är tveksamt om jag hade hållit ut och blivit klar om det inte varit för dem (förresten hade jag inte ens hoppat på juristlinjen om inte Carina hade övertalat mig). Folk att dela frustrationen över att så mycket var så snevridet och att ingen annan verkade ifrågasätta med. Och folk att dela betygshets, tentaångest och utmattning med. Jag tror att jag hade hoppat av, dött eller blivit indoktrinerad och fogat mig in i ledet om det inte vore för dem. Och nu är det skönt att ventilera framtiden och det omöjliga och viktiga i att vara i rättssystemet. Eller bara jobba som jurist - eller inte.
Jag uppskattar verkligen vardagsvänskaper (och inte minst att vara vuxen och få välja själv vilka i sin vardag som man tar till sig och vilka som man bara behöver vara artighetstrevlig med). Det enda farliga är att man blir så lat och dålig på att hålla kontakten när det kräver mer ansträngning. Men ölen igår kväll kändes så himla värd att styra upp. Och juristlinjen kändes också värd blodet, svetten och tårarna - det var ändå genomförbart. För jag träffade ju er.
Det här var tredje dagen av adventskalendern som Emily har styrt upp. Känns som en bra grej att berätta om massa saker, även om man inte berättar om alla 24.
0 comments:
Post a Comment