Maräng Schmaräng

Jag hade tre äggvitor efter att vi lagat den här lasagnen (smaskens och skönt att slippa göra bechamelsås, rekommenderas!). Dem kunde jag ju inte slänga så jag gav mig på att göra maränger för första gången i mitt liv. Jag är ingen bakerska.

Faschinerande att lite äggvita och socker kan växa till en stor fluffig seg blank gegga. Den var inte helt lätt att klicka ut, önskar att jag ägde en sprits. Det blev små isberg och moln, men skam den som ger sig!

Sen skulle de stå kvar i ugnen i eftervärmen i flera timmar, över natten hela måndagen i mitt fall.

Mina maränger blev mest sega och knappt alls sådär porösa och knapriga (jag rörde vitorna och sockret över kokande vatten för att få dem "lite sega inuti" på kokbokens rekommendation). Och så söta att jag blir yr i huvudet. Jag är fortfarande ingen bakerska, men bättre än att slänga tre äggvitor. Snart blir det marängsviss!