Studio Friday topic this week is Your Creativity Roots. I believe that everyone has creativity within them, we just choose to express it in many different ways. This shows in my family. My dad used to paint (he doesn't any more, which is sad because he was very good at it), now he plays the clarinet. Ellen, my youngest sister, is very artistic, she's in a special art school. Frida, my other sister, draws and knits a bit. And then there's me :)
But most of all there's mum. Mamma is one of the most creative persons I know. Her creativity is difficult to describe and point out, cause it's everywhere. Our home is influenced by it. There are mum's paintings on the wall, her two sewing corners with all her projects in process, all of her books on textile handicraft and other craftiness, all of her (and other family members') clothes that she's sewn, reconstructed or embellished somehow, her giant stashes of yarn, fabric, pearls and more, all handicraft items that she's bought for inspiration. Her creativity is even in the air in the form of ideas, inspiration and knowledge - which she's always willing to share with others.
Mamma is creative, artistic, crafty, thrifty and nifty. She's the most skilled person I know in textile handicraft -
all textile handicraft. Sewing, knitting, crochet, embroidery, weaving, macramé, felting, spinning, dyeing - and lots of other techniques that I don't know in English, or don't even know about in Swedish. That's her vocation in life I believe. She works as a textile handicraft teacher (we have handicraft as an compulsory subject in elementary school in Sweden), so she shares her knowledge and inspires others to create everyday.
Mum taught me pretty much everything I know about textile crafts. And she always encouraged me to be create things with my hands. If I'd have one creativity root (well I haven't, there's creativity everywhere), it would be her.
Thank you!
And now a speech that I wrote this spring. In Swedish class everyone had to pay tribute to something or someone in a speech. I chose mum, but she never got to hear my speech. Only the teacher, me and Molly, who filmed me holding it (I really hate doing presentations and stuff in front of the class) did. Cause even though I mean every single word of it, I felt kind of embarrassed. But I really think that you deserve this, and all the appreciation in the world, mamma. So here it is: (all in Swedish, bien sûr)
Ärade Jane, kära mamma. När vi åt lunch tillsammans häromdagen, beklagade jag mig över det här talet, att jag inte har någonting att hylla. Efter några lama förslag om våren, livet och studenten kom du på det: ”Hylla pappa, han fyller ju snart år!” Och visst, pappa är duktig och framgångsrik. Men även om hans blygsamhet klär honom är den ganska genomskinlig. Han vet att han är bra, bättre än många, för han får det ofta bekräftat. Det är så det funkar i hans värld. Den som verkligen förtjänar mitt hyllningstal är du, mamma. Du är den bästa!
Jane Karlsson, min mamma hade inte den bästa utgångspunkten när hon började sitt livs resa. Utan någon annan att lita till än sig själv, valde hon ändå att sträva uppåt. Hon skaffade sig en utbildning och möjligheten att försörja sig själv, för att få ett eget rum, A room of one’s own, möblerat med frihet, självständighet och självförverkligande. Hon fick en hel lägenhet, med tillhörande make, barn och hushållssysslor att sköta om. Ändå fortsätter hon sitt livs verk med att fördjupa sig i textilt hantverk och kvinnors historia. I hennes vävstol, i hennes symaskin och på hennes stickor finns kunskap och kreativitet som skildrar hennes och många andra kvinnors liv.
Men det är inte allt. I hela sitt yrkesliv har Jane fört sin kunskap vidare. I 20 år har hon dagligen delat med sig till andra. Hennes elever är barn som idag inte har mer fingerfärdighet än den som krävs för att hålla i en datormus, och inte mer tålamod än det som krävs för att med bredband koppla upp sig på MSN. Varje dag inspirerar min mamma dessa barn till att upptäcka skaparglädjen och uttrycka den genom att sy, sticka, virka och brodera.
Förutom alla elever som hon har följt genom åren, är Jane även mamma till tre döttrar. Den första har hon slussat ut på det öppna havet, med lasten fylld av mer kärlek, förståelse, omtanke och stöd än jag någonsin förtjänat. Den andra har hon precis hjälpt på rätt köl igen. Och den tredje behöver fortfarande bogserhjälp, med allt tålamod en fjortonåring kräver. Du har varit den skickligaste av lotsar, mamma. Och vad vi än har sagt till dig när vågorna gått höga, så finns det ingen som hade kunnat göra ett bättre jobb än du.
Jag har oändligt mycket att tacka dig för. Att försöka sätta ord på allt du har varit, är och alltid kommer vara för mig är fåfängt och lönlöst. Så jag nöjer mig med: tack mamma!
