citat

Passionsspelet av Jonas Gardell
"Somliga är barn hela livet, andra är det bara en kort tid - sedan minns de inte själva sin barndom. De tror på den eftersom föräldrar och släktingar berättat för dem om hur de var som små och visat dem fotografier av små löjliga varelser. Vid ett års ålder, vid två års ålder, vid tre års ålder. Alldeles för många åldrar för ett barn! Själva vet de att fotografierna är falsarier, att deras föräldrars historier är påhitt, att deras ögon aldrig varit annat än trötta och att fårorna och rynkorna under dem aldrig varit obekymrad hud."

"För det är så med människans stora oändliga längtan, att den är så stark och ogripbar att vi emellanåt nödgas dra ned den till vår nivå för att vi skall kunna stå ut med den. Göra den gripbar och förståelig genom att projicera den på honom eller henne, den eller det - någon eller något vi kan se och ta på. Varje gång är vi redan på förhand dömda att bli besvikna då våra stackars objekt inte har en chans att motsvara allt det vår längtan står för. Vår längtan är för stor."
"- Jag är tusen jag, jag älskar att upptäcka mig själv på nytt varje morgon när jag vaknar, går fram till spegeln och säger: 'Godmorgon Johan, jaså är det så här du ser ut idag.'"

"Vänskap - inte kan vi förklara den. vänskap är att sluta ögonen och känna att de är varma under ögonlocken. Det är huvuden som vilar mot magar, händer som håller om knän, fingrar som tryggt flätar sig samman med varandra. Det är kroppar som stöder varandra och bjuder in varandra till sig. Det är närhet av andedräkter och pulsar, hår som kittlar och ögon som inte behöver se bort. Det är när man inte känner behov av att prata sönder tystnaden eller att tiga ihjäl orden. Kan jag beskriva vänskapen som ett tillstånd mellan människor och mellan människan och sig själv? Ett tillstånd som förstärker upplevelsen av en bloma, ett regn och ett skyltfönster en torsdagskväll, ett tillstånd som gör både en skiva bröd och en dålig schlager meningsfulla."


Samira och Samir av Siba Shakib
"Så får du inte säga, säger den enarmade morfadern. Jag vet inte, skall du bara ge till svar på en fråga när du har funderat på den och faktiskt inte har något svar."

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
"Jag sitter vi dmitt öppna fönster nu och skriver detta - för vem? För ingen vän och för ingen väninna, knappt för mig själv ens, ty jag läser icke i dag vad jag skrev i går och kommer icke att läsa detta imorgon. Jag skriver för att röra min hand, min tanke rör sig av sig själv; jag skriver för att döda en sömnlös timme. Varför får jag inte sova? Jag har ju inte begått något brott."

"Jag skriver inte ner alla mina tankar här.
Jag skriver sällan ner en tanke första gången den kommer till mig. Jag väntar och ser, om den kommer igen."

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrar, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

"Det finns människor som sakna alla anlag för lycka och som känna det med pinsam, obeveklig klarhet. Sådana människor sträva inte efter lycka utan efter att få litet form och stil på sin olycka."


The.PowerBook by Jeanette Winterson
"To avoid discovery I stay on the run. To discover things for myself I stay on the run."

"What a strange world it is where you can have as much sex as you like but love i taboo. I'm talking about the real thing, the grand passion, which may not allow affection or convenience or happiness. The truth is that love smashes into your life like an ice floe, and even if your heart is built like the Titanic you go down. That's the size of it, the immensity of it. It's not proper, it's not clean, it's not containable."

"Break the narrative. Refuse all stories that have been told so far (because that is what the momentum really is), and try to tell the story differently - in a different style, with different weights - and allow some air to those elements choked with centuries of use, and give some substance to the floating world.
In quantum reality there are millions of possible worlds, unactualised, potential, perhaps bearing in on us, but only reachable by wormholes we can never find. If we do find one, we don't come back.
In those other worlds events may track our own, but the ending will be different. Sometimes we need a different ending.
I can't take my body through space and time, but I can send my mind, and use the stories, written and unwritten, to tumble me out in a place not yet existing - my future."

"These lives of ours that press in on us must be heard.
We are our own oral history. A living memoir of time.
Time is downloaded into our bodies. We contain it. Not only time past and time future, but time without end. We think of ourselves as close and finite, when we are multiple and infinite.
This life, the one we know, stands in the sun. It is our daytime ande the stars and planets that surround it cannot be seen. The sense of other lives, still or own, is clearer to us in the darkness of night or in our dreams. Sometimes a total eclipse shows us in the day what we cannot usually see for ourselves. As our sun darkens, other brilliances appear. And there is the sun racing towards us at two thousands miles an hour.
What is it that follows me wherever I go?"

"The stories he told made him too old to be alive. Some made him not yet born. He slipped between the gaps in history as easily as a coin rolls between floorboards. Ask him about anything and it's himself he'll produce, dusty but triumphant - the piece of good luck, the hidden observer, in the right place at the right time."

"Perhaps this is how it is - life flowing smoothly over memory and history, the past returning or not, depending on the tide. History is a collection of found objects washed up through time. Goods, ideas, personalities surface towards us, then sink away. Some we hook out, others we ignore, and as the pattern changes, so does the meaning. We cannot rely on the facts. Time, which returns everything, changes everything."


Jenny av Jonas Gardell
"De har inget annat val. Det är lika bestämt och fixerat som var man sitter i klassrummet, i matsalen eller i bussen.
Fast det är inte sant. Man har alltid ett val.
Visserligen är lejonet bestämt till att vara ett lejon och gasellen en gasell, men då har vi inte räknat med upproret som möjlighet.
Man måste inte göra det givna eller det enklaste. Man måste inte lyda.
Avvikare viker av. Upproret är en mutering, muteringen är en förvandling, förvandlingen är en skimrande himmelsblå fjäril. Förändringen är möjlig, men den kräver ett uppror.
Det måste inte vara som det är. Var och en är skyldig till de val han eller hon gör. Även om lejonet är bestämt till att vara ett lejon och gasellen en gasell är bädde skyldiga. Det gives ingen oskyldig."


Ikarosflickan av Helen Oyeyemi
"När man en gång låter folk ta del av vad man tänker, då är det färdigt, då är man död. Då kommer de att böka omkring i huvudet på en, ta ut saker, hålla upp dem mot ljuset och döda dem, ja, döda dem, för tankar måste får växa i lugn och ro på platser där det är mörkt och tyst, som fjärilar i sina kokonger."


Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
"Nej, de pratar inte om någonting. De säger namnen på en massa bilar och kläder och simbassänge och säger vad kul! Men allihop säger samma saker och ingen säger nånting som skiljer sig från vad de andra säger."

"Låta dig vara! Ja, det är nog så bra, men hur ska jag kunna låta mig själv vara? Vi behöver inte vara ifred. Vi behöver någon gång verkligen ta på oss bekymmer. Hur längesen är det som du var verkligt orolig för någonting? För nånting som var viktigt, för nånting som var verkligt?"

"Blixtlåset ersätter knapparna och just så mycket tid går människan miste om för att tänka medan hon klär sig på morgonen, en filosofisk stund och förljaktligen en melankolisk stund."


Elva minuter av Paulo Coelho (juli)
"Fram till det ögonblicket hade allt, resan, tanken på att ge sig av långt bort, känts som en dröm - och att drömma är väldigt bekvämt, bara man slipper göra det där man går och fantiserar om. På så sätt behöver man inte utsätta sig för några risker, besvikelser eller svåra stunder och när man blir gammal kan man alltid skylla på andra - sina föräldrar, sin make eller sina barn - för att man inte har förverkligat det där som man drömde om."

"Passionen får en människa att sluta äta, sova, arbeta och känna ro. Den skrämmer många, för den river ner allt det gamla på sin väg.
Ingen vill skapa kaos i sitt liv. Därför lyckas många människor kontrollera detta hot och kan hålla även redan fallfärdiga hus och hem stående. De är det förgångnas ingenjörer.
Andra resonerar precis tvätom: de ger sig hän utan att tänka efter och hoppas att de i passionen ska finna lösningarna till alla sina problem. De lägger hela ansvaret för sin lycka på den andra personen, och hela skulden för sin möjliga olycka. De är alltid euforiska för att något fantastiskt har hänt, eller bedrövade för att något de inte väntade sig just har raserat allt.
Att hålla passionen på avstånd, eller blint hänge sig åt den - vilken av dessa hållningar är minst skadlig?
Jag vet inte."

"Vi tänker inte mer på det här nu, du ska bara veta att vad som får världen att gå runt är inte sökandet efter njutning, utan försakandet av allt som är viktigt.
Går soldaten ut i kriget för att döda fienden? Nej, han går ut för att dö för sitt land. Tycker hustrun om att visa sin man hur glad och lycklig hon är? Nej, hon vill att han ska se hur mycket han anstränger sig, hur mycket hon lider för att se honom lycklig. Går maken till arbetet i tron att han ska förverkliga sig själv? Nej, han sliter i sitt anletes svett för familjens bästa. Och så vidare. Söner och döttrar som ger upp sina drömmar för att glädja föräldrarna, föräldrar som ger upp sina liv för att glädja barnen, smärta och lidande som rättfärdigar det som bara skulle ge glädje: kärlek."


Drömfakulteten av Sara Stridsberg
Vi är alla döende. Dödligheten i det här landet är ettundra procent, vi är alla dödsdömda, det enda permanenta är förintelse, vi kommer alla att försvinna, döden är slutet på varje berättelse.

Det är ingen sjukdom. Jag upprepar mig. Mitt tillstånd är inte ett sjukdomstillstånd. Det är snarare ett tillstånd av extrem klarhet, av starkt vitt operationsljus på alla ord och ting och kroppar och identiteter. Bara ett simtag eller skrik bort från dig, Doktor Cooper, ser allting annorlunda ut. Din så kallade diagnos är en exakt beskrivning av kvinnans plats i masspsykossystemet. Schizofrenin, paranoian, depressionen och potentialen för destruktivt utagerande. Varje flicka i patriarkatet vet att schizofrenin och paranoian och depressionen inte alls är en beskrivning av ett individuellt sjukdomstillstånd. Den är en fulländad diagnos av ett samhällsbygge och ett statsskick baserat på ständiga förolämpningar mot halva befolkningens hjärnkapacitet, baserat på våldtäkt.

Du sitter under de stora ekarna och föreläser för de andra flickorna. Alltid studenter. Aldrig hemmafruar. Aldrig torka skit och tvätta runkkalsonger åt en man. Alltid forska. Alltid läsa och skriva. Inte låta pojkarna tala till punkt, inte låta några främmande män tränga sig in i era tankar. Forska, bli professorer och författare.

Föreställningen om den romantiska kärleken är baa ett sätt att hålla en halv befolkning fängslad i förortsträdgårdar. Ett förödande enkelt sätt att inge intelligenta människor föreställningen att disktrasor är viktigare än litteratur.

Sister white: Doktor Ruth Cooper skriver: "Valerie Solanas är fantastisk. Valerie Solanas har ett fantastiskt språk. Valerie Solanas har en storslagen humor, nattsvart och egensinnig. Valerie Solanas är besatt av kön. Valerie Solanas är blänande intelligent. Valerie Solanas vänder alltid all konversation till favorittemat Mäns Flagranta Underlägsenhet."

Hon går fram och tillbaka och skriver sina formler på svarta tavlan, skrattar och röker, snurrar med pekpinnen och mässar och mästrar: inga y-hener bara x-gener inga vandrande misslyckanden . x-genens uppenbara potential att smälta ihop med en x-gen en vetenskapligt väl förborgad väl bevarad hemlighet - skicka apor till rymden skicka människor till rymden tillverka kärnvapen lära möss att äta med bestick - konspiration, villospår och undanmanöver - x-gen och x-gen mänsklighetens räddning - biologiskt och moraliskt och konstnärligt -

Några exempel på de mest motbjudande och farliga manstyperna är: Våldtäktsmän, politiker och alla som tjänar dem. Valarbetare och medlemmar i politiska partier. Dåliga sångare och musiker. Ordföranden i styrelser. Familjeförsörjare. Hyresvärdar. Ägare till skitiga syltor. Restauranger som spelar Muzak. "Stora Konstnärer." Billiga snåljåpar och walesare. Snutar. Magnater. Forskare som jobbar med döds- och förstörelseprogram eller i den privata industrin. Praktiskt taget alla forskare. Lögnare och fåntrattar. Diskjockeys. Män som på det minsta vis stör en främmande kvinna. Fastighetsägare. Börsmäklare. Män som talar när de ingenting har att säga. Män som driver omkring sysslolösa på gatorna och vanställer landskapet med sin närvaro. Bedragare. Låtsaskonstnärer. Nedskräpare. Plagierare. Män som på det minsta vis skadar en kvinna. Alla män i reklamindustrin. Psykiatriker och kliniska psykologer. Oärliga författare. Journalister. Redaktörer. Förläggare. Censorer både i det privata och i det allmänna.

En kvinna vet instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärleken.

Daddy's gavoritflicka Gloria: Om du skulle få en liten pojke, Valerie, skulle du hata honom då.
Valerie: Jag skulle aldrig få någon liten pojke.
Daddy's gavoritflicka Gloria: Men om, Valerie?
Valerie: Det skulle aldrig hända.
Daddy's gavoritflicka Gloria: Använd din fantasi.
Valerie: Jag skulle älska honom som en dotter. Jag skulle uppfostra honom till kvinna, klä honom i klänningar och dansa med honom i köket om kvällarna. Låta honom ha läppstift utanför munnen om han vill det. Om inte. Inget läppstift. Jag skulle älska honom.
Daddy's gavoritflicka Gloria: Hans öde är alltså inte hans biologi.
Valerie: Mannen är en maskin. En vandrande dildo. En emotionell parasit. En biologisk olycka. Manlighet är en bristsjukdom. Mannens biologi är hans öde. Jag ärlskar svarta klänningar. Jag betraktar det som en politisk handling att ha läppstiftet utanför munnen.

Icke-identifikation är svaret. Icke-kvinnliga kvinnor, icke-lesbiska lesbianer, en icke-underklassig underklass. Pioner luktar som magnolior. Hundar luktar som hundar. Och trädgårdar luktar på olika sätt vid olika årstider. Det finns inga givna identiteter, det finns inga kvinnor, det finns inga män, inga pojkar, inga flickor. Det är bara en liten dockteater. En evighetslång skitpjäs med ett skitmanuskript.

X. Blå rök mellan stammarna. Frost i alla träden. Vita brinnande häxor. Millet. Atkinson. Brownmiller. Firestone. Solanas. Davis. Morgan. Steinem. Döda blomkrukor i alla fönster.


Tears of the Giraffe by Alexander McCall Smith
They were ridiculous calendars in her view, with all those far-too-thin ladies sitting on tyres and leaning against cars. Those ladies were useless for everything. They would not be good for having children, and not one of them looked as of she had her school certificate, or even her standard six. They were useless, good-time girls, who only made men all hot and bothered, and that was no good to anybody. If only men knew what fools of them these bad girls made; but they did not know and it was hopeless trying to point it out to them.

Mma Ramotswe nodded. She was familiar with people who liked to test out all sorts of theories about how people might live. There was something about the country that attracted them, as if in that wast, dry country there was enough air for new ideas to breathe. Suck people had been excited when the Brigade movement had been set up. They had thought it a very good idea that young people should be asked to spend time working for others and helping to build their country; but what was so exceptional about that? Did young people not work in rich countries? Perhaps they did not, and that is why these people, who came from suck countries, should have found the whole idea so exciting. There was nothing wrong with these people - they were kind people who treated the Batswana with respect. Yet somehow it could be tiring to be given advice. There was always some eager foreign irganisation ready to say to Africans: this is what you do, this is how you should do things. The advice may be good, and it might work elsewhere, but Africa needed its own solutions.

She was a comfortable woman - the archetypical, hardworking Motswana woman, the sort of woman who supported a large family, whose life's labour, it seemed, would be devoted to endless, uncomplaining cleaning: cleaning the yard, cleaning the house, cleaning children. This was a picture of a heroine; unacknowledged, but a heroine nonetheless.

It was all part of this terrible attack on people by those who had nothing better to do than to give advice on all sorts of subjects. These people, who wrote in the newspapers and talked on the radio, were full of good ideas as to how to make people better. They poked their noses into other people's affairs, telling them to do this and do that. They looked at what you were eating and told you it was bad for you; they looked at the way you raised your children and said that was bad too. And to make matters worse, they often said that if you did not heed their warnings, you would die. In this way, they made everybode so frightened of them that they felt they had to accept the advice.

And all the time, African people were simply trying to lead decent lives in the midst of all the turmoil and disappointment. Did the people who made all the decisions in this world, the powerful people in places like Washington and London, know about people like Motholeli and Puso? Or care? She was sure that they would care, if only they knew. Sometimes she thought that people overseas had no room in their heart for Africa, because nobody had ever told them that African people were just the same as they were.

Project Spectrum Postcard Swap

Earlier this week I received Claire's lovely red and pink postcard, from the Project Spectrum Postcard Swap. Thanks Lolly for this inspiring project. And merci Claire, I LOVE your postcard, it really made my day.


On the back of it there's an adorable French collage! (I love France, I spent last year there so I speak French, which made Claire happy).


And this is the postcard that I made for Claire (the photo isn't very good).

pincushion + shrinky dink pins

I'm kind of exhausted after finishing my project with the panties (there's also a zine about the vagina, feminism and crafting), and showing it to all the school (they didn't really understand).

Still I've done some crafting (and no school work) this weekend.



Lately there has been lots of adorable pincushions. There's a great tutorial at whipup, which helped me. I'm quite happy with the result. Our sewing machine freaks me out (it bites!), so my circle wasn't very round. But after adding the embroidery floss that's not too visible.

There was also a link for a tutorial for shrinky dink pins over at Wee Wonderfuls. After finding some scraps of shrink plastic I had to try it out. My first attempt (the duck and the shroomie) wasn't very successful, the plastic curled up in the oven. But I found another sheet, and it worked better. Such cute embelishments for my pincushion :)


(I just can't decide whether shrinky dink or krympisar is the cutest word for shrink plastic)

projektarbete

Äntligen är projektarbetet färdigt och inlämnat. Här är resultatet (den praktiska delen). Nu återstår bara redovisningen. Jag ska hänga upp mina trosor på ett klädstreck tillsammans med namnlistan. På Kungsholmens Gymnasium. Totalt socialt suicidalt. Men jag är ju stolt. Egentligen. Men tyvärr finns det många puckon.



Såhär: jag tycker inte att vi tjejer har nåt bra namn på vårt kön (som ligger skönt i munnen och kan användas med stolthet och utan skam - det förtjänar din fitta!). Så för att uppmärksamma problemet och erbjuda en lösning har jag broderat några namn på trosor.

Eftersom jag går sam/språk var jag tvungen att skriva nåt också. Det blev ett zine som heter det kvinnliga könsorganet och handlar om just det, plus lite pyssel och feminism. Säg till om du vill ha ett ex, eller ett par märkta trosor.