Selma och Lina

Tjugosjuårsutflykt

Förra söndagen fyllde jag tjugosju. Då åkte jag, mamma, pappa och lillasyster ut till Artipelag och tittade på utställningen med Poul Gernes och Cosima von Bonin, åt lyxlunch ute i vårsolen med havsutsikt och njöt av våren. Det var fint att hinna med att se lite vår med vitsippor och björkbackar.


Det där gröngula ljuset som silar genom späda vårblad, alltså åh. Den här våren har gått så himla snabbt. Vinter och kallt tills en trodde att det aldrig skulle bli vår igen. Sen plötsligt blommar blåsipporna och vitsipporna och körsbärsträden samtidigt. Det har gjort mig stressad och deppig, särskilt som jag blev sjuk och jobbade ihjäl mig och kände att jag missade allt. Förra söndagen tog jag igen det lite och hamnade lite i fas med allt.


Åk till Artipelag om du kan! Man kan tydligen komma dit med båt och buss (vi åkte bil). Det är så himla vackert och restaurangen är asbra och man kan sitta ute och titta på skärgården (sen är det en annan femma att det egentligen är helt oacceptabel för en kulturinstitution att det ska kosta 200 kr att gå in och se utställningen, vad hände med att kultur är till för alla?).


Bästa platsen hittar man om man går förbi restaurangens uteplatser ända längst bort. Där står en soffa mot en vägg som luktar tjära och trä. Och solen värmer och allt man hör är vinden i tallarna.


Högst upp blåser det mest. Fast pappa och lillasyster (som pluggar till sjuksköterska, så himla duktig!) satte sig en stund och pratade om blodkärl, blodprov och puls och sånt.


En fin sak är att man får parkera en bit bort och sen gå en jättevacker promenad genom skärgårdsskogen för att komma fram till museet. Den promenaden var nog som vackrast precis på min tjugosjuårsdag men jag kan tänka mig att den har sin charm året runt.


Vi träffade några svanar på vägen. Det var en vacker dag. Och precis lagom för en sjuk utsjasad nybliven tjugosjuåring. Himla tur att mammor tar tag i och styr upp saker när en inte orkar själv.

Osköna maj

Det är sommarväder ute och jag har hört att körsbärsblommorna blommar. Det har jag inte sett nåt av. Jag sitter inne med bihåleinflammation och försöker att inte tänka på högarna av akter på jobbet. Sabla pliktskyldighet och duktighet. Deppigt att det tydligen är dåligt att sitta i solen när man har en infektion eftersom bakterierna frodas (det visste inte jag när jag satte mig och läste en timme i briljanta Stål av Silvia Avallone i Spökparken idag och tänkte att jag skulle frodas och att det väl var bra att få lite sol på den ömma näsan). Deppigt också att en inte har tid och lust och ork att fira födelsedag eller knappt till att hitta på nånting kul alls. Det här är liksom den allra finaste och härligaste tiden på året och ska väl vara min bästa tid och min bästa ålder. Jag känner mig bara otillräcklig.


Så jag försöker tänka på den här fina fina tjejen. Här är hon nio veckor.


Och nu är hon elva veckor, bara en vecka kvar tills hon får flytta hemifrån (fotona är tagna av Eva och Sara Setterwall, uppfödrna). Och jag tänker att jag inte behöver känna mig otillräcklig med henne för Viktor kommer i vilket fall räcka till allt. Det är fint.

Senaste veckan

 
Förra helgen var jag på spelning med Mary Onettes på Debaser Medis. Åh. De spelade bästa låten den här våren, Can't Stop the Aching, och många fina gamla låtar (fast jag är egentligen mest kär i deras senaste skiva). Bra blandning och sjukt bra spelning. Synd att jag och mina ben var helt förstörda efter idlavåravslutning, annars hade jag nog stannat och dansat halva natten efteråt. Jag börjar bli för gammal för sånt.


Sen blev det Valborg och ledigt mitt i veckan (lite stressigt med alla dessa ledigheter, när ska man hinna sköta sitt jobb som inte får bli liggande i högar?). Grillpremiär hos Anna och Adde i Abrahamsberg, jag var dock mest sliten.


Sen var det första maj och festligt. Fast körsbärsblommorna i Kungsan hade inte slagit ut än och det blev inte revolution i år heller. I stället blev jag dunderförkyld.

Fick stanna hemma från jobbet på fredagen och helgen har försvunnit i feber och många timmars sömn. Jag missade kusinbröllopet i Helsingborg. All denna klädkodsstress helt förgäves!


Har använt i stort sett all vaken tid till att klämma första säsongen av The L Word.


Och så vankades det västerbottengratinerade taggsvampcrêpes extra allt till sjuklingsmiddag igårkväll. Paltkoma deluxe efter drygt en crêpe och månadens lyxigaste rester till frukost imorse.

Nu är det söndag och min näsa är helt söndersnuten (jag hatar snor!). Försöker ta mig samman för att orka en arbetsvecka till... eller ja tre arbetsdagar (men troligen betydligt mer än så räknat i timmar). Om en vecka blir jag 27. Om två veckor flyttar en kattunge in. Sköna maj blir händelserik och arbetssam.

Kattägare och ordförande

Den här veckan har jag haft den här låten på hjärnan mest hela tiden. Och så har jag blivit kattägare och domare.  Den här damen, en liten norsk skogkatt, ska flytta in hos oss den 19 maj.  Lite läskigt med ansvaret, men mestadels alldeles underbart. En månad kvar, som vi längtar! Och så har jag debuterat som den skakigaste ordföranden på planeten på mitt första brottmål (olovlig körning, erkänt, alla inblandade snälla och beskedliga). Det ansvaret är också skrämmande. Jobbigt det här med ansvar.


Och så känns det som att det äntligen har blivit vår på riktigt. Satt och läste ut Glitterscenen av Monika Fagerholm i Spökparken i eftermiddags. Och vi gjorde pasta igen, hos Fia och Jens. Och Carina har delat med sig av steppeppen. Det var kul och känns i låren.

Småland

Förra helgen var jag på besök i Småland. Tog tåget direkt efter jobbet och mötte upp mamma på Nässjö station för skjuts till varm macka och Planet Earth i bion i mosters källare.


På lördagen åkte vi på loppistur, Erikshjälpen i Sävsjö och Virgstad alltså, lite andra priser än Stockholm kan man säga. Jag införskaffade fyra whiskeyglas med veteranbilar på, mest för att de kostade 13 kr (allihopa!). Vrigstad har tydligen profilerat sig som antikvitetstätort, tyvärr var många av affärerna bara öppna på söndagar. Hittade världens finaste matbord i teak som fanns med lite fläckad skiva för en billig penning. Dock svårt att frakta hem på tåget, och det får inte plats i vårt kök och inte vet jag hur stort vi kommer bo härnäst. Så det fick stå kvar där jag hittade det på Antika Rum i Vrigstad. I Vrigstad bakar de även ostkaka som är godare än Frödinges. Ostkaka alltså, det borde man äta oftare.


Sedan åkte vi hem till mormor igen och åt dillkött och tittade på en katt som kom på besök.

 
 Katt alltså. Jag har fått en (fix?) idé om att skaffa mig en.


Sedan sysslade var och en mitt sitt. Mormors värv: väva jeanstrasmatta.


Mammas värv: virka grytlapp. Mitt värv: skriva sammanställning i ett entreprenadmål. För något år sedan skulle jag också ha handarbetat. Nu var det enda jag kunde visa och prata om med mormor sjalen som jag virkade för fem år sedan. Det känns sorgligt.


Sedan var det dags att åka hem igen. Sävsjö blir inte roligare än såhär.

Hemkomst, insikter och överraskningar

Jag kom hem mitt i natten igår från en kort tripp till Småland under vilken jag har kommit till många insikter. Och hittade ett paket med den här fina tygpåsen (som jag verkligen inte behöver men ändå inte kunde låta bli att beställa eftersom Annika Bäckström har skapat trycket, som är sjukt snyggt, och hon verkar vara en fantastisk person). Och ranunklarna från i påskas är fortfarande fina. Hurra!


Men sen imorse tittade jag ut genom fönstret. Snö är inte okej nu. För bövelen, det har varit påsk och nu är det april och nu ska det bli vår. Kom igen!